Vi besökte Kengis bruk där vi tittade på en opera om Lars Levi Læstadius. Operan framfördes på tre språk; mienkäli, samiska och svenska.
Vi gjorde vår sedvanliga utflykt till Rovaniemi i Finland där vi återigen besökte Arktikum. Ett museum om livet i norr. Åk dit om ni har tillfälle:http://www.artktikum.fi/
Det är inte mer än tio mil till Rovaniemi från finska gränsen, men det känns som att resa rätt ut på den ryska tundran. Landskapen ändrar karaktär, husen ser helt plötsligt ryska ut och även människorna ser annorlunda ut. Det är väldigt exotiskt.
Men, som sagt målet är ju inte allt utan även resan. På vägen upp (det är ändå 110 mil mellan Stockholm och Övertorneå) övernattade vi på Högbondens fyr vid Höga Kusten. Det var en avstickare som var ett riktigt äventyr. Vi hann knappt med sista båten till ön, och eftersom vi var så sena till Bönhamn, där båten avgick från, hann vi inte packa om till en smart nattväska utan hade med oss ungefär hur mycket packning som helst. När båten väl var framme vid ön(det kändes ungefär som att befinna sig mitt i ett Tintin-äventyr) var det en rejäl promenad upp till fyren - det var stigande stigar, det var branta trappor och det var högt, och det var långt, och det var tungt. Puh! Men, väl där var det värt varenda svettdroppe.
Vårt rum var stort som en skolsal och vi hade en fantastisk utsikt där det enda vi såg var hav och himmel för hela slanten, i skiftande blå, grå, lila och rosa nyanser. Helt fantastiskt. Kajsa och Owe som driver Vandrarhemmet och Pensionatet på Högbondens fyr gör ett mastodontjobb. Allt som de bjuder på där, det är middagar, frukostar, de driver till och med ett sommarcafé, måste de släpa upp för alla stigar och trappor - varje dag. Och sen ska sopor och annat ner igen. Vilken entusiasm. Vilken passion. Vilket ställe.
Men, som sagt målet är ju inte allt utan även resan. På vägen upp (det är ändå 110 mil mellan Stockholm och Övertorneå) övernattade vi på Högbondens fyr vid Höga Kusten. Det var en avstickare som var ett riktigt äventyr. Vi hann knappt med sista båten till ön, och eftersom vi var så sena till Bönhamn, där båten avgick från, hann vi inte packa om till en smart nattväska utan hade med oss ungefär hur mycket packning som helst. När båten väl var framme vid ön(det kändes ungefär som att befinna sig mitt i ett Tintin-äventyr) var det en rejäl promenad upp till fyren - det var stigande stigar, det var branta trappor och det var högt, och det var långt, och det var tungt. Puh! Men, väl där var det värt varenda svettdroppe.
Vårt rum var stort som en skolsal och vi hade en fantastisk utsikt där det enda vi såg var hav och himmel för hela slanten, i skiftande blå, grå, lila och rosa nyanser. Helt fantastiskt. Kajsa och Owe som driver Vandrarhemmet och Pensionatet på Högbondens fyr gör ett mastodontjobb. Allt som de bjuder på där, det är middagar, frukostar, de driver till och med ett sommarcafé, måste de släpa upp för alla stigar och trappor - varje dag. Och sen ska sopor och annat ner igen. Vilken entusiasm. Vilken passion. Vilket ställe.
Ni som har vägarna förbi bara måste åka dit. Man behöver inte övernatta utan kan åka över dagen. http://www.hogbonden.se/
Hela tanken med att vi skulle ta bilen upp till Övertorneå i somras var att vi skulle ta ett hyrsläp på vägen ner för att kunna ta hand om gamla möbler som står i aitan (förrådet). Men, vi kom aldrig så långt med att gå igenom atitan på jakt efter skatter, så vi beslöt oss där och då för att det helt enkelt får bli en resa till Knivas nästa sommar igen. Hurra!
Hela tanken med att vi skulle ta bilen upp till Övertorneå i somras var att vi skulle ta ett hyrsläp på vägen ner för att kunna ta hand om gamla möbler som står i aitan (förrådet). Men, vi kom aldrig så långt med att gå igenom atitan på jakt efter skatter, så vi beslöt oss där och då för att det helt enkelt får bli en resa till Knivas nästa sommar igen. Hurra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar