Häromdagen när jag skulle ta bussen från barnens skola till jobbet hände det. Jag var snäll. Men, jag tog en rejäl omväg via att först vara dum och elak innan jag tillslut tog på mig den "glada gubben".
Precis när jag skulle kliva på bussen, jag var sist i kön och hade sprungit som attan för att hinna med, stängde chauffören dörrarna mitt framför näsan på mig. Jag blev väldigt förvånad men återfick fattningen relativt snabbt och bände helt sonika upp dörrarna. Chauffören blängde surt på mig och jag frågade honom: Tyckte du inte att jag skulle få åka med eller? Han svarade inte utan fortsatte att surblänga på mig. Sen, efter en lång irriterad suck vände han sig om och körde iväg.
Jag tänkte att nu ska han få sitt straff. Jag önskade honom brutna ben och armar så att han inte kan köra buss längre. Men, då kom jag på att det blir en massa skattepengar som ska gå till hans sjukvård och sen sjukspension - alltså ingen bra idé. Ok, han ska ätas upp inifrån av sin egen elakhet. Men, det skulle antagligen också bara att resultera i onödiga skattepengar, och vem vet han kanske hade fru och barn som inte alls vill att han ska bli en riktig elaking och jag ville ju inte straffa dem - de hade ju inte gjort mig någonting.
Så där höll jag på, flera stationer. Till slut kom jag fram till det enda rätta: jag önskade att han blev en riktigt god människa. Jag blev lycklig av att sända honom den goda tanken. Om det dessutom skulle slå in så skulle inte bara han utan även jag vinna på det eftersom han nästa gång vi möttes i morgontrafiken skulle hålla bussdörrarna öppna för mig, med ett brett leende på sina läppar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar